Att vilja så mycket men att det bara inte går. Att höra honom besviken för att man helt ärligt inte vågar lita på honom men att man så grovt jävla jätte gärna skulle vilja kunna göra det innerst inne. Det är något som jag saknar, tillit för andra människor som säger att de älskar mig. Hur fan ska jag kunna veta om du menar vad du säger? Eller om du är en stor lögnare som spelar på mina känslor? Jag har absolut ingen aning. Ingen kan veta vad som är sant eller falskt. Jag vet att mina känslor för Honom är äkta. Det börjar kännas mer och mer. Känslorna blir bara starkare för varje dag som går och jag känner så otroligt starkt för honom. MEN jag står fortfarande med garden uppe, beredd på ett hårt slag i magen igen. Jag spänner min mage för att kunna stå om jag skulle få en knuff som skulle få mig att landa på marken igen. Jag kan inte bara luta mig tillbaka.

Vi har det verkligen hur bra som helst men det finns alltid i tanken att vara beredd. Allting kan hända.

I början var jag iskall, jag lät inga känslor ta över och jag ville ha kontroll på situationen och intalade mig själv att inte falla. Inte så hårt i alla fall så att det inte skulle göra så ont om det inte skulle ha blivit vi två. Men saker och ting blev allt mer seriöst mellan oss två och rätt som det var så blommade känslorna upp. Och nu är jag helt förälskad! Jag vet inte vad jag skulle göra om jag blev lämnad ensam igen i detta läge.

 Jag börjar helt enkelt tappa garden och den sjunker sakta men säkert nedåt då jag inte har krafter att kunna hålla den uppe hur länge om helst. Jag kan alltså ingenting göra åt saken längre. Jag sitter i en sits där jag vill vara men som jag inte kan styra över. Jag kan bara vara och hoppas på att han känner exakt lika sanna känslor som jag gör. Han skulle kunna bränna mig så jävla hårt om han bara skulle vilja. Han skulle kunna få mig att gå under. Men det är ingenting jag ser i honom.

 Jag kan inte se någonstans att han skulle vara dålig för mig. Inte alls, bara bra. Han får mig att må fint och jag får honom att må bra och jag kan inte tänka mig att en sådan lugn och stabil människa som han är skulle kunna tänka tanken att göra något så hemskt. Jag kan verkligen inte se honom göra det. Han är för bra.

Jag vet att han är bra, jag bara vet det och jag älskar honom.

 Men jag ”visste” samma sak med den människan som svek mig så fruktansvärt hårt. Jag ''visste'' att han var snäll mot mig. Men han spelade helt på mina känslor och kände inte ett skit för mig, Han bara lekte runt med mig. Respektlöst och förnedrande.

 Jag började tro att ingen skulle kunna älska mig på riktigt. Jag, innerst inne, min själ och min insida. HUR ska jag kunna veta vad som är sant och vad som är falskt egentligen? Detta finns inget svar på för antingen så förlitar man sig på en person och då är man väldigt säker på att man känner personen och man har bra koll på läget. Men sedan visar det sig att man hade så jävla fel. Hur fan ska man då kunna lita på någon igen?

 Jag vill så innerligt kunna förlita mig och vara säker på att jag inte kommer att få ett hårt slag i magen en gång till. Hur gör man? För jag är så förälskad och så villig att satsa på mitt förtroende till honom för han är så sjukt fin oh får mig att bli glad och att må bra. <3