Nu när jag tänker efter så hade hans otrohet redan startat ca ett halvår innan, det gick bara utför efter det. Det blev bara värre och värre. Han ljög, skrev med andra, fick bilder utav andra, var med andra men jag var så blind och tänkte inte alls att det var otrohet... Jag önskar att jag hade öppnat ögonen och faktiskt sett vad som var på väg att hända men jag förlät gång på gång men tillslut var det fan nog. 

Jag vill bara säga till alla er där ute som har en partner att, ta INGEN skit och öppna era ögon. Ingen förtjänar att bli så sårad som jag blev. 

 

Jag är bara så jävla glad just nu, för ca 4 månader sen var jag längst ner på botten. Men jag reste mig långsamt och sakta men säkert. Jag festade, umgick med mina vänner, började gymnasiet, träffade massor utav nya vänner, såg en annan sida utav otrohet och så träffade jag någon som jag idag tycker väldigt mycket om. Han bara dök upp från ingenstans. ''Hej, hur är det?'' stod det. Idag två månader senare så kan jag säga att jag tycker om honom väldans mycket. Han är mogen och harmonisk och jag trivs verkligen i hans sällskap. Han har en bra humor och är väldigt fin att titta på. Han har fått mig att komma tillbaka. Jag vet att mitt hjärta när som helst kan bli utslitet och krossat, men nu är jag inte orolig för att det ska hända. Det känns bara bra.

Han är någon som jag kan luta mig emot och han lyssnar på mig. Jag vet att jag hade en inställning för att vara singel i typ resten utav mitt liv, haha. Men han bara dök upp och det bara BOOM BAAM. Och nu sitter jag här och längtar som ett as tills i morgon kväll då jag ska få träffa honom igen. Han har en sådan inverkan på mig. Jag kan titta på honom när han pratar och bara granska honom. För att när han är som mest ovetande så är han som vackrast. 

 

Jag får allting att låta så klyschigt men jag kände helt enkelt för att skriva av mig lite. pusssssssss

 

 

 

Jag vaknade av att mina småkusiner lekte rövare på övervåningen i morse men eftersom att jag är ledig idag så somnade jag om och sov till 10.30. ca.

Jag vaknade, satte mig upp och tittade ut genom fönstret. Jag bara gapade och  såg hur jääävla mycket snö det hade kommit. Jag tog en varm dusch och bara stod där. Det är så skönt att bara stå och låta vattnet rinna ner för ens kropp. Man himner tänka lite och det är bara så allmänt jävla bäst att duscha. 

Sedan gick jag upp och åt frukost och sedan dess har jag bara varit. så skönt !

Jag håller hjärtat mellan tummen och pekfingret. Jag ser hur både du och jag har markerat våra tänder på det för att vi helt enkelt inte kunde låta bli att bita på det. Rent guld, för att på något sätt bevisa. Men hur ska jag veta om det var sant det du ville bevisa? Kanske var det bara ett skal som fick mig att tro. Kanske det. När jag ser på det så vet jag inte riktigt vad jag ska känna och det är helt okej för mig. Det blänker och ger mig så mycket minnen. Jag minns hur jävla lycklig jag blev när jag öppnade asken och såg det. Det var så fint. Alldeles blänkande och fint. Det var mitt hjärta som du gav till mig. Ett hjärta som bara jag hade. Idag vet jag inte ens vad han gör längre. Han kanske har givit någon ett annat hjärta i guld som skimrar lika fint som mitt gjorde.